Arkiv för 2015

Julen är nu över för denna gång och jag hoppas ni har njutit av umgänget med familj och vänner, gemenskap och julefriden som trots tveksamma förutsättningar, vareviga år, smyger sig på till slut!

Men jag törs påstå att vad ni längtar efter idag är en syrlig fruktsallad, iskallt mineralvatten och rårivna morötter. Även om ingen är sugen ens på en pytteliten portion microuppvärmd Jansson, kan ju tillfället uppstå då man ångrar att man förbisåg den på julaftons dignande bord. Misströsta då icke. För det finns ett liv för julmaten även efter dessa tre skälvande dagar.

Inget smakar så gott som en gräddig Janssons frestelse en av de första riktigt kulna söndagkvällarna i November. Lutfisken är som bäst i Januari (och passar även plånboken mycket bra). Prinskorv med kokt färskpotatis och lättstuvad spenat är en lyxlunch i juni. En grovkorning senap med mycket tjong i, är jättegod till ärtsoppan varje torsdag året om!

Men den mest försakade julrätten är nog risgrynsgröten. Jag menar, det är ju det SISTA man är sugen på, efter det kalla, varma och kalla bordet igen. Så det är dags att ge risgrynsgröten den upprättelse den förtjänar! Här kommer en frisk (och väldigt p k) variant, med en thailändsk touch, som kan ätas året runt. Som mellis, frukost eller dessert.

1. Ta till vara på 3dl av en konservburk kokosmjölk (15% fet). Vispa ut den med en burk vatten (4dl).

2. Låt 1,5dl grötris sjuda med 3dl vatten och 1 nypa salt i ca 10 minuter under lock i en tjockbottnad kastrull.

3. Tillsätt sen kokosmjölken och koka gröten precis som vanligt. Dvs håll lägsta möjliga värme och rör regelbundet under följande ca 40 min.

Risgrynsgröt på kokosmjölk beter sig precis lika otacksamt som vanlig risgrynsgröt. Dvs den kommer koka över på bråkdelen av en sekund, söla ner din spis och bränna vid i botten om du inte är uppmärksam mot slutet. Gröten blir inte heller sötare än den på komjölk, vilket man kanske tror. Så söta efter tycke när den kokat ner till önskvärd konsistens!

4. Servera med rostade, mortlade hasselnötter + fint hackat citrongräs + kanel.

Ingenting blev inte korat till årets julklapp enligt HUI. Inte heller ett självutnämnt bidrag till "Vi gör vad vi kan" eller Lighthouse Refugee Relief Lesvos. Men det senare kan vi bestämma oss för helt utan HUIs inblandning - det behövs bara en liten som stor slant över!

Vill du hellre köpa en vara i julklapp till en vän av kök och mat, gluttar du naturligtvis lite åt vad du kan hitta här på sidan. För PS nysläppta kockkniv eller skärbräda inklusive en genial antigrip-matta är den perfekta klappen till denne!

Är du inne på spåret att spara det mesta av dina pengar till andra ändamål eller oförutsedda händelser i detta uppochnedvända tidevarv, finns det billigare men än dock lika nödvändiga verktyg i köket. Som dessutom med största sannolikhet uppfyller julkappens inköpskriterie #1 - svaret NEJ på frågan "hade jag köpt den här till mig själv?" Det är potatisskalaren.

När jag flyttade till London på obestämd tid hösten 2008, packade jag både knivar och mackgrill i bagaget. Men inte potatisskalaren Jonas of Sweden. Och det fick jag sota för.

Av potatisskalare finns det otaliga modeller och även den vi pratar om (i rostfritt stål med rörligt blad som på bilden) görs det plagiat på. Jag har skalat många kg morötter med IKEAs motsvarighet till Jonas. Lika modell, väldigt prisvärd (som allting IKEA) och även den vass (till en början). Håll utkik efter rätt märkning för att vara säker:  "Jonas of Sweden" eller "18/10 - Jonas - Made in Sweden" är garantin för att den är vass lång tid framöver. För såväl höger- som vänsterhändta.

Jonas började tillverkas 1953 av Mekanoverken i Forsheda och designen har sett likadan ut under 50 år. Det är endast tillverkningsmetoden som har ändrats under årens lopp. Vartifrån namnet Jonas härstammar, är dock en gåta. Nån som vet?

Så tryter tid och fantasi inför sista julkappen på listan, kom ihåg Jonas. 39kr är ungefär så mycket du behöver ha kvar på VISA-kortet. För hur dyra vanor eller stora kunskaperna än är i köket, finns det potatis kvar att skala!

I min barndom var alla vintrar vita, telefonsladdarna alltid ihopkorvade och det gick fort att vispa grädden tjock. Så fort att den övergick från fluffig till smör på 3 sekunder om man använde elvisp.

Inget av de där stämmer längre, 30 år senare. Något kan skyllas på den tekniska (och för den delen moderna) utvecklingen. Eventuellt spelar den globala uppvärmningen in. Men vad är det med grädden som gör att det tar sån tid vispa den bara lite lättvispad?

För här äts det lättvispad grädde! Det började med en kola- och pecannötspaj för två helger sedan. Lättvispad grädde är det självklara tillbehöret till en sådan. På resterna blev det varm choklad toppad med lättvispad grädde. Nu senast kladdkakan på bilden (med Dumle-gömmor om ni tittar noggrannt). Det är gråa november i kombination med utökade timmar på gymet inför kommande skidsäsong som gör att min kropp längtar efter fett och socker.

Perfekt spritsad grädde

Det är NÄSTAN så att den senaste tiden har motiverat en gräddsifon här hemma. Och tanken på att kunna hala upp en sån ur kylskåpsdörren får min foodie-puls att gå upp. Inte minst för det perfekta resultatet av spritsad grädde på äkta råvara. Det var under min korta karriär som smörgåsnissa i 14-årsåldern på en innerstadskrog som jag under riktigt köriga kvällar blev betrodd göra Irish Coffee för att ordinarie servise inte hann. Bingo! Det roligaste var att få byta till ny gaspatron på gräddsifonen och spritsa den perfekta klicken spritsad grädde på toppen av hett kaffe och whiskey.

Vispgrädde

Att de finns två varianter av "vispgrädde" med olika fetthalt (36 resp 40%) är jag helt på det klara med. Jag väljer alltid tjockgrädde om jag ska ha tjockgrädde och avstår inblandning av karragenan (E407). Och kemin är exakt densamma år 2015 som 1982 vad jag vet; gräddens pyttesmå fettdroppar är fortfarande täckta av tunna proteinlager. Vid vispning är poängen fortfarande att slå in små luftbubblor, samtidigt som lite av proteinlagren nöts bort så att de små fettkulorna kan klibba ihop och bilda en struktur som stabiliserar vätskan i grädden. Jag vet att det är viktigt att grädden ska vara riktigt kall. Jag har t o m kylt kärlet grädden vispats i (det köldstela fettet stabiliserar strukturerna bättre än de mjuka dropparna i icke-kall grädde) men står ändå där med elvispen tjutande till kaffet har hunnit svalna. Och nej, jag skulle aldrig låta mixerstaven möta tjockgrädden och slå sönder den till vad jag tycker liknar en redning.

Välj KRAV-märkta produkter

Min försiktiga ansats och stilla reflektion här, är att tjockgräddens DNA kanske har reviderats under de senaste 30 åren. Inte så mycket för att vi har blivit rädda för fett i takt med utbredd ohälsa inom hjärt- och kärlsjukdom och att produkten ser annorlunda ut av de skälen. Mer för att korna som producerar mjölken som grädde görs av, lever ett sämre liv idag. Jag tänker att djurens livsförhållanden, avel, foder och kost rimligen påverkar mjölkens fettinnehåll och sammansättning. Vi konsumenter kan inte vara nog så omsorgsfulla när vi handlar. Se till att välja KRAV-märkta produkter för att på så sätt värna om djurskydd och mjölkkons välfärd.