Arkiv för feb 2015

Getmese

Kategori: Inspiration | Skrivet: Feb 20, 2015

ProfessionalSecrets_Messmör

I helgen läste jag uppgivet kvällspressens löpsedlar. De basunerade ut att över krogstockholms bättre bord gav Leif GW sitt ömma stöd för Lotta Lundgren i hennes uppslitande skilsmässa. Som om hennes skilsmässa skulle varit värre än någon annans? Som om Lotta Lundgren har gett upp sitt ärbara rykte till att bli stoff för skvallerpressen? Och om JAG var uppgiven, undra då vad Lotta självt ska ha varit.

För egentligen borde vi få läsa om Lotta Lundgren som den erfarna matskribent, begåvade receptskapare och kvinnliga branschrepresentant hon är. Men det har varit lite mycket annat på sistone som höljt hennes bidrag till matlagningssverige i dunkel. Fast det finns ett par absoluta sanningar i köket som jag för allt tid och evighet har henne att tack för. T e x den om hur stjärnanisen i sällskap med tomat, briljerar som en tidlös smakkombination. Men även ett av messmörets alibin till existensberättigande – dess inblandning i sås.

Messmör är ett av mina trauman från barndomen. När det egentligen var SMÖRET jag ville åt, därunder, skulle dagisfröken envisas med att bre messmör på knäckemackan. Vämjeligt sött och med en unken eftersmak. Konsistens kletigare än jordnötssmör. 

Trots detta har messmör på ask från Fjällbrynt i modern tid kunnat hittas i mitt kylskåp vid två tillfällen. Det är lika många gånger som jag lagat Lottas Savojdolmar med lamm och kantarell. De ska serveras med ett par matskedar messmör i gräddsåsen och det råkar bli den godaste gräddsåsen ever.

Så döm om min förvåning, när messmör oförhappat dyker upp under samma helg som Lotta redan tar plats i händelseförloppet? Jag fick nämligen smaka på äkta fäbodstillverkat GETMESSMÖR från Transtrand socken i Dalarna! Och upplevelsen var så fjärran Fjällbrynts produkt det gick att komma. Getostsmaken var distinkt men väl avvägd och gifte sig perfekt med bakomliggande sötma. Konsistensen var som en bättre hummus, dvs lite sträv. Den perfekta dessertosten till lite syrlig äppelmarmelad! Min dam till bordet detoxade för tillfället och drack mest aloe vera när vi andra åt älggryta. Men när burken med getmessmör åkte fram, bröts förtrollningen och hon gjorde sak i påståendet att "det är så gott att man kan äta det med sked".

Getmese är gjort på vasslen som är restprodukten från ystningen av, i det här fallet, getost. Men messmör kan även göras på vasslen från komjölk. Vasslen får koka ihop och karameliseras och får en brunaktig färg. Samma förvandling som kondenserad mjölk genomfar när den blir lecce con dulche. Av alla Fjällbrynts varianter på messmör är det EN som endast innehåller vassle. I de andra har socker och vanillin tillsatts.

Och detta med att messmöret är så rikt på järn, stämmer det? Dvs hade dagisfröken belägg för sitt tjat när hon hävdade att det skulle vara så NYTTIGT. Ja! Vassleprotein är nyttigt och mesvarorna innehåller mineralämnen som till exempel järn och kalcium. Men urspungligen kokades messmöret över öppen eld i kittlar av gjutjärn som gav naturligt järn till messmöret. Jag skulle gissa att Fjällbrynt jobbar lite annorlunda idag.

Vad äter ni med messmör i, på, över, utan?

Dela inlägg med andra
0 Kommentarer Kommentera

Grötäng

Kategori: Inspiration | Skrivet: Feb 05, 2015

ProfessionalSecrets_grötäng

Jag antar att ni fått frågan vad ni skulle välja att äta varje dag, livet ut om ni bara fick välja en enda sak? En så stor liten fråga att man nästan utvecklar tvångstankar. Viatnamesisk vårrullar, den perfekta tomaten, färsk mango från Kerala, mörk choklad?

Tack och lov och phew är det ju ett högst teoretiskt resonemang. Men jag skulle lätt och tryggt kunna svara på den frågan, eftersom svaret bygger på empiri - havregrynsgröt. För det har jag ätit nästan VARJE dag sen jag blev student. Så sannolikheten att jag kan göra det i 20 år till är god.

Årstidsväxlingarna går snabbare än jag byter grötvanor. Sen ett halvår smaksätter jag uteslutande med torkade dadlar I gröten och kanel + färskmalen kardemumma PÅ gröten. Jag kokar gröten på vatten och en grynblandning av tekniskt ren havre, havrekärnor och krossat bovete. Märk kokar - aldrig i livet jag skulle micra gröten. Sen äter jag den med gaffel utan mjölk.

Tidigare, innan glutensjukan var fastställd, laborerade jag friskt med gryn av råg, korn och vete. Så de som KAN hoppas jag inte begränsar sig till bara havregryn. Och det var i London som jag stiftade bekantskap med "jumbo oats" för första gången. Det är ovalsade gryn som förblir al dente - i mitt tycke den bästa texturen på gröt.

Här trodde man att man ätit havregrynsgröt i precis alla dess variationer och former. Men då seglar en ny skuta upp i horizonten och lägger med grace till vid kajen som är min vanevärld. Och den kryssar dessutom lätt förbi grundet som min celiaki utgör. Underbart!

Grötängen är liksom en förädling av havregrynsgröt. Det enda som behövs är lite mer tid än man normalt har en måndag morgon.

Havregrynen är ugnsbakade i en vaniljsötad äggstanning på mandelmjölk. De ges en nötig, söt och knäckig yta. Under allt detta goda, en frisk botten av tärnat äpple eller färska bär som sugit åt sig av lite kokosolja. BOOM. Helgfrukosten är sig aldrig mer lik igen.

Det man inte äter upp av grötängen till frukost, visar sig även vara ett ypperligt mellanmål! Halvkall till eftermiddagstéet och jag hämtar nya krafter.

För fullständigt recept, se sid 37 i fantastiska Green Kitchen Stories.

Dela inlägg med andra
0 Kommentarer Kommentera

Tack för din anmälan!

Snart kommer du få vårt nyhetsbrev med tips och inspiration direkt från proffsköket. Håll även utkik efter din rabattkod på 25% som kommer i ett separat mejl och som gäller ditt första köp i vår webbutik. Välkommen!

Stäng
Köp