Arkiv för jul 2016

Upptäck Bondbönan

Kategori: Inspiration | Skrivet: Jul 26, 2016

Bondbönan är kanske inte den vackraste av bönor på utsidan den har sin skönhet och det goda på insidan och visst är det det som räknas!?

Bondbönan odlades redan på 1200-talet i Sverige och fram till 1940-talet var den en vanlig grönsak i hushållen. Men vad hände sedan? Bondbönan har nästan blivit som lite bortglömd i vår kultur och kan vara lite svår att få tag på. Ibland kan man se den färsk på bondemarknader och i saluhallar och som torkade och konserverade i våra matbutiker. Säkrast är såklart att odla den själv och det är plätt lätt. Det är därför ganska förvånande att inte fler odlar och äter bondbönor. Bönan kan sås så snart jorden reder sig och den gror redan vid en temperatur på 4C°. Man petar bara ner dem en 5 cm ner i jorden - thats it! Eftersom jag har en ganska liten odlingsyta så har jag ett mindre rad- och plantavstånd än vad som rekomenderas, ca 30 cm, det funkar bra. Jag grundgödslar lite på våren innan sådd och sedan gör jag inget mer än att vattna när det är torrt. Bondbönor tål till och med lite frost så om man vill kan man plantera frön i omgångar för en sen höstskörd. Enklare och tåligare grönsak får man leta efter.

En väl skyddad goding

Bönskidorna är stora med ett tjockt yttre skal och en välmatad skida är ganska bucklig och som riktigt mogen blir den ful och svartfläckig. De ser kanske inte så mumsig ut men låt dig inte avskräckas, ge den en chans! När man har spritat den och fått fram de stora bönorna så är de gröna och vackra. De ligger som små skatter fint skyddade i en fluffig isolering inuti skidorna och runt själva bönan sitter ytterligare ett skal. Så tänk på det när du plockar eller köper bönor, mer än hälften av vikten går bort vid tillagning.
 
Man kan äta det inre skalet som sitter runt bönan men jag tycker att det är lite segt och tråkig så jag föredrar att pilla bort det. Jag kokar bönorna i 2-4 minuter beroende på mognadsgrad och därefter så sköljer jag dem i kallt vatten. Sedan börjar det pilliga, men ganska så meditativa jobbet. Jag nyper ett litet hål med nageln i skalet och klämmer sedan lätt ut bönan.
 

Koka eller inte koka - det är frågan

När man läser recept och råd om tillagning av bondbönan hittar man allt från att de kan ätas råa till att de innehåller det giftiga ämnet lektin och därför bör kokas i minst 15 minuter. Jag vet inte vilken sannining som är den rätta. Men en sak vet jag. Kokar man färska bondbönor i 15 minuter blir de alldeles mosiga, torra och tråkiga. Jag kokar ju bara mina i ett par minuter - och jag lever än efter flera års konsumtion av bondbönor. Inte ens ett litet magknip får jag. Att jag kokar dem beror främst på att jag vill ta bort skalet och det är ju en ren smaksak. Det finns en sällsynt genetisk sjukdom G6PD-brist och personer med den bristen kan efter förtäring av bondbönan utveckla ett sjukdomstillstånd som kallas favism. Kanske är det det som orsakar hysterin kring att tok-koka bondbönor? Vad vet jag? Den är ju dessutom egentligen inte en böna utan hör till ärtsläktet närmare bestämt vikersläktet.
 

Användbar i köket

Bondbönan är en mycket användbar råvara som kan kokas, stekas, stuvas och mosas. Du kan lägga dem i en sallad, göra falafel, gräddstuva, använda dem i en soppa eller gryta eller bara steka dem i smör och vitlök... De är även lätta att torka för att avnjutas under vintern. De behöver då blötläggas förslagsvis över natten och sedan kokas i en timme eller två.
 
Jag skördar oftast mina bondbönor som primörer, färska och fina och en favorit är att göra hummus eller olika röror med den. Jag mixar dem snabbt tillsammans med en god olivolja, lite vitlök, salt & peppar och en skvätt lime. För en nötigare smak så tillsätter jag tahini och ibland petar jag i lite chili och/eller spiskummin. 
 
En annan variant är att använda bondbönor mosade på små Crostinis som en förrätt eller ett drinktilltugg. Jag steker eller rostar små brödbitar som jag gnider in med vitlök. Breder på en blandning av créme fraiche och fetaost, kokta och mosade bondbönor som jag steker lätt i smör och smaksätter med dill och chili. Extra lyx blir det om man toppar Crostinin med kantareller stekta med några droppar vinäger och sist men inte minst lite rödlök. Salt och peppar efter behag.
 
 
Dela inlägg med andra
0 Kommentarer Kommentera

Jakten på skogens guld‏

Kategori: Inspiration | Skrivet: Jul 11, 2016

Nu har kantarellsäsongen äntligen startat och det finns knappast något bättre. Inget får mig att må så bra som att vandra runt i skog och mark på jakt efter guldet. Att kantarellen är en av våra populäraste matsvampar tycker jag inte är så konstigt. Förutom att den smakar fantastiskt så är kantarellen lättplockad och det finns inte någon giftig sort att förväxla den med. Ett bra svampår så plockar jag kantareller mellan juli-november.

De senaste åren har jag haft lite problem med ryggen men det stoppar inte mig. Jag tar bilen så långt ut i skogen som jag kan komma och sedan så stapplar jag ut på jakt efter de gyllengula svamparna. Det kan vara lite trixigt att gå över stock och sten så har jag en dålig dag går jag med stavar för att inte snubbla eller tappa balansen. Stavarna är extra bra att ha om jag får sällskap med mig ut i skogen. Ser jag svamp så är det bara att peka ut dem med en stav och visa vart de finns. Sällskapet får då nöjet att plocka svampen och jag slipper att böja mig så ofta. 

Vid de tillfällen som kroppen tillåter att jag går själv i skogen lyssnar jag ofta på ljudböcker samtidigt som jag lufsar runt. Total avkoppling och bortkoppling av den yttre världen. Visst händer det att jag går lite vilse när storyn är som mest spännande och visst händer det att jag inte har så bra koll på omgivningen med lurar i öronen. Men det gör inte så mycket så länge som jag har gott om tid. Förra året så satt jag till exempel på huk och plockade svamp och kände helt plötsligt att jag var iakttagen. När jag såg upp så stod en stor vacker älg och tittade nyfiket på mig på bara ett par meters avstånd. Vi betraktade varandra en lång stund innan jag långsamt och försiktigt backade bort. 

De första kantarellerna avnjuter vi oftast som de är, lätt smörstekta med salt och peppar alternativt stuvade på varma mackor toppade med ost. Men eftersom säsongen är lång så hinns det med ett och annat recept därefter. Överskottet hamnar förvällda i frysen. Här om dagen åt vi en enkel och snabblagad pasta med kantarell, squash och chevré och det receptet får ni här:
 

Kantarellpasta

  • Kantareller
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 färsk lök med blast
  • 1 medelstor squash
  • 200 g Chevréost
  • 2 dl Creme Fraich
  • 2 dl av pastavattnet
  • 1 pkt pasta tex Rigatoni
  • Smör
  • Salt & peppar
  • Färsk timjan

Gör så här

1. Skiva squashen och dela skivorna på hälften. Stek dem gyllenbruna i smör, salta och peppra.

2. Förväll kantarellerna och stek dem sedan i smör. Tillsätt pressad vitlök, finhackad lök (spar blasten) och timjan mot slutet. Salta och peppra.

3. Koka pastan i saltat vatten enligt anvisning på förpackningen.

4. Tillsätt crèmefraiche och pastavattnet till kantarellerna, skär bort kanterna på getosten och smula ner den i såsen och låt koka ihop. Lägg i squashen och koka någon minut så att de blir varma.

5. Blanda pastan med kantarellsåsen. Skär lökblasten fint och strössla över och servera.

Ut och leta efter skogens guld!

 

Dela inlägg med andra
0 Kommentarer Kommentera
Köp