Mat börjar på samma bokstav som Måste

Kategori: Trender och insikter | Skrivet: Mar 09, 2015

Skärbräda, mortel, ingredienser

Intresset för mat verkar inte ha några gränser. Överallt finns kockar, dietister, måltidshistoriker, matkreatörer och experter som pratar om mat. Och kändisar såklart! Kändisar som lagar mat eller berättar om sina dieter. Utöver alla dessa tipsare finns märkningar som ska hjälpa konsumenter att hitta rätt produkter i affären. Äkta vara, KRAV, Demeter, Nyckelhålsmärkt, MSC, Eu-ekologiskt, Rättvisemärkt, Bio, Rainforest Alliance, GDA, Svenskt sigill, Utz Certified, Överkorsade sädesaxet, 100 % Veganskt, ja listan kan göras lång.

      Men jag undrar ofta om något av det här hjälper ett skvatt. Blir någon hjälpt av alla dessa märkningar och tips? En kock som står i tv eller som jag själv (i radio) och berättar hur man ska göra. Hur många grader en köttbit ska vara när köttet är medium eller huruvida procenten salt i en rimmlag ska mätas i vikt eller volym. På de frågorna finns lika många svar som matlagare och jag undrar ofta hur relevant det är för gemene man.   

       Och framför allt, finns det rätt och fel? Finns det fakta bakom alla dessa råd eller är det bara egna åsikter eller saker vi provat oss fram till? Ibland när kockar i tv pratar om olika råvarors egenskaper eller matlagningsmetoder låter de som rena rama kemiprofessorerna trots att de flesta av oss inte har ett enda högskolepoäng. Vi har på sin höjd sett några avsnitt av Heston Blumenthals in search for perfection. Påståenden som man ibland knappt förstår vad de betyder, eller som man direkt hör är helt uppåt väggarna, om man lagar mat ofta. Jag till och med hört fullvuxna män påstå att man täpper igen porerna på köttet vid stekning och att det är därför vätskan sen inte kan sippra ut. (!?) Really? Porer? Och du kallar mig lilla gumman?

     Men inte bara kockar förvirrar vanligt folk med sina tips. Alla dieter och kostråd kan få den mest stupsäkra eller välutbildade personen att bli förvirrad. Jag ska inte uttala mig om specifika metoder för här har jag helt enkelt väldigt lite kött på benen (till skillnad från rent fysiskt). 

     Till detta kommer medias larm om livsmedelsskandaler eller det senaste du får cancer av. En kompis skämtade nyligen om att ”Förr var det friterad potatis du fick cancer av, men nu är det tydligen ris. Det går mode i allt.” Som sagt skämtade, men det ligger ju något i det. Vem kan hålla reda på alla larm?

      Och alla märkningar jag nämnde ovan. Hur många vanliga konsumenter har koll på dem, och hur många vet vad de egentligen står för? Jag har hyfsat koll och vet ofta vad jag vill ha eller vad jag letar efter, och jag vet ungefär var min gräns går för vad som får finnas i en produkt för att den ska vara ok att äta. Enligt mig alltså. 

    En till kockfloskel som rör till det är ju det här med råvaran i fokus.  ”Vi lagar ekologiskt och närproducerat i den mån vi kan”, heter det. För mig är det endast tomma ord. Mycket för att det sagts så många gånger att det känns urvattnat men också för att jag vet anledningen till varför de flesta lägger till modalitetsmarkören ”i den mån vi kan”.  Det är helt enkelt så att man på de flesta krogar ofta köper mer holländska växthustomater och massproducerade blomkålshuvuden, än deras dyrare lite finare diton på grund av ekonomiska skäl. Eller på grund av tillgång. Ofta finns inte de finare råvarorna i den mängd man söker. Kött kan till exempel vara svårt när det kommer till större kvantiteter under en lång period. Men ändå är det många som alltid hävdar att de köper finare kött. Ekologiskt eller från en viss gård.

      Förstå mig rätt här, jag har inget emot att man lagar mat på standardprodukter. Att driva krog och få det att gå runt är inte lätt. Men det blir så fel när man säger det ena och gör det andra. Både för att det ger en skev bild men också för att det skapar press på folk. Krogen sätter trender och vanligt folk tar efter. Vilket ju är fantastiskt! Vi kan försöka påverka en industri som är så skev att man vill lägga sig ner och ge upp varje gång man måste besöka en vanlig matbutik. Det händer mig på riktigt. Jag avskyr att handla. Allt som är fel med världen samlas där i en plåt-och glaskub med gigantisk parkering utanför.

    Då tänker jag alltid: ”Om jag känner så här, jag som vet vad jag söker, är helt ok med att förstå vad märkningar och E-nummer betyder och inte tar åt mig av någon annans pekpinnar. Hur känner egentligen alla andra som inte har mat som både yrke och största intresse?” De som badar i tips, märkningar, dieter, livsmedelsskandaler och press att ha råvaran i fokus, samtidigt som de har en privatekonomi att tänka på. Och då är de fortfarande kvar i butiken. Har inte ens börjat laga än. Inte konstigt att folk är rädda för att steka en fisk. 

Tack för din anmälan!

Snart kommer du få vårt nyhetsbrev med tips och inspiration direkt från proffsköket. Håll även utkik efter din rabattkod på 25% som kommer i ett separat mejl och som gäller ditt första köp i vår webbutik. Välkommen!

Stäng
Köp