Confitering, en livräddare när semestern är över

​Minns ni ögonblicket då 90-talets 'Ät inte fett, det kommer döda dig!' övergick till 00-talets 'Fett är bra - ät mer!'?

Över en natt (nåväl, det tog i alla fall ett par år att övertyga oss folkhemsskeptiker) började svenskarna konsumera oljor så till den milda grad att butikerna nu är översvämmade med olivoljor från världens alla hörn (men du ska satsa på en bra från en liten leverantör istället). 

Smöret har fått ett enormt uppsving och det är inte bara tack vare LCHF-trenden utan vi vill faktiskt ha ett gott fett i våra stekpannor, i bakverken och på våra smörgåsar. 

Återstår en sak att få svenskarna att ta till sig - det animaliska fettet och då i synnerhet ankfett. Mitt sätt att få upp intresset blir att ta till det klassiska spara-tid-argumentet. När semestern är slut behöver vi fortfarande god mat och gärna sån som mer eller mindre lagar sig själv. Entré confitering!

Jag minns fortfarande hur jag för första gången fick smaka en confiterad fläsksida och jag fick gåshud liknande den man får av att se någon rycka långt innan mål i en bergsetapp i Tour de France och se honom korsa mållinjen helt rödgråten av lycka. Det var det närmaste jag kommit en religiös frälsning.

Confitering är en konserveringsmetod där insaltat kött tillagas i sitt eget fett och anka, som får anses vara ursprunget, är en fransk helgedom och en delikatess även om man gör den hemma för allra första gången. Att omsluta köttet med fett gör att smakerna som löser ut i kokvatten bevaras och att fukten som det släpper ifrån sig hålls kvar. 

Själva processen är enkel. Kortfattat så tar man låren från en anka, lägger dem tillsammans med lite timjan och ett par vitlöksklyftor som bara fått sig ett litet tryck med knivbladet, i en stor gryta, täcker med smält ankfett (säljs i alla större matvarubutiker) och ställer in i ugnen på 80-120 grader i cirka 10 timmar. Köttet blir så mört att det formligen faller av benen och smaken är en bit av himmelriket. 

Perfekt att ställa in när man går till jobbet och så är middagen klar när man kommer hem. Är det ont om anka i butiken funkar även kyckling. 

Vill man göra det på det franska sättet gnider man först in låren med salt och lite kryddor, lägger i kylen ett dygn, sköljer av, torkar, confiterar, lägger i en glasburk, slår över fettet så det täcker med minst ett par cm marginal, försluter och kyler. Där står det sig utan problem ett par månader för det är som sagt en konserveringsmetod från allra första början. 

Det är inte bara en busslast turister som genom åren stått i en fransk butik och skakat på huvudet åt de färdiga anklåren som ligger i en burk med vitt fett och har en hållbarhetstid på ett par år. Men betänk att det är en konserv som inte bara är täckt av ett plåtlock, det har även det ljuvliga fettet som skydd. Nästa gång du är i Frankrike - köp med dig ett par burkar hem!

Det smakrika fettet som man gjort ankan i kan man sila och använda igen eller så steker man potatis i det och serverar som tillbehör. Eller prova att dra upp ett par späda morötter ur landet och låta dem mjukas i fettet. Kanske några krutonger som efter att ha stekts gyllenbruna och fått en liten kyss salt blandas ner i salladen som ställs på bordet. 

Prova även att salta in en fläsksida och sen confitera i ankfett, eller en griskind som får gå ett halv dygn i ister, eller sidfläsk eller... ja, du förstår poängen. 

Tycker man att det är för dyrt med ankfett kan man använda rapsolja, men även om effekten blir liknande tappar man en hel del av den smak som ankan tillför. Men har du inte ankfett, dra dig inte för att använda rapsoljan istället. 

Några snabba tips på vägen:
- Använd feta bitar kött för annars blir det trist.
- Salta in köttet innan tillagning så vätskan i köttet drar in sältan. Prova att lösa salt i olja så förstår du vad som händer om du saltar efteråt. Saltet gör också att bakterier inte trivs i vätskan i köttet och därmed klarar det sig längre efter tillagning. 
- Undvik att confitera i olivolja (min personliga åsikt). Det ger för mycket smak som inte alltid matchar köttet du har i grytan.
- Våga testa! 
- Glöm inte att spara ankfettet. Sila det genom en finmaskig sil och häll tillbaka i burkarna. Går att använda ingen och igen och igen.

Brukar du själv confitera? Några tips på vägen som jag missat? Något kött som lämpar sig särskilt väl?