Klen som en sparris

​I skrivande stund så firar vi 20 år som gifta. (De som känner oss vet att vi först levde i synd i några år eftersom våra barn är äldre än så). För att fira ordentligt så har jag bjudit honom på årets första sparris tillsammans med en god Champagne, Blanc de Blancs. Passande tänkte jag med tanke på mig och min kropp samt att maken en gång i tiden fick gräva själva diket som jag planterade rötterna i. Både en metafor och belöning.

Grön sparris ska ätas färsk och spänstig så det kan inte bli bättre än att man går ut på landet och skördar den några minuter innan den ska ätas. Lyx helt enkelt!

Två sorters sparris
Jag odlar två sorters sparris; Rambo som är en robust lite kraftigare, mörkgrön sort och Primaverde med mjälla, milda skott som tom kan ätas råa. Den har en lägre fiberhalt än de mörkgröna och kallas även för salladssparris.

Sparris är lättodlad men kräver sin planering. Den kan sås från frö men då tar det minst 5 år innan du kan skörda din första stängel. Köper du kraftiga barrotade plantor så behöver du bara vänta 2-3 år på din första skörd. Men när den väl har etablerat sig så kan man njuta av sin sparris i flera decennium. Säsongen är kort men intensiv. När den väl har börjat växa så kan man skörda i princip varje dag men bara fram till midsommar. Därefter måste sparrisen få gå upp i blom och samla kraft till nästa år. Skötseln är minimal, vilket tilltalar mig. Lite ogräsrensning på våren och gödsel efter sista skörd, that's it!

Här kan du läsa mer om sparris

Recept på sparris
20 st sparrisar
0,5 tärning grönsaksbuljong
50 gram smör
0.5 lime, skalet + 1 msk saft
50 gram riven parmesan
flingsalt
chiliflakes
rostade pistagenötter

Gör så här
Bryt av foten på sparrisen där de knäcks naturligt.
Koka den i buljongen i ca 2 min, häll av.
Smält smöret, tillsätt limeskalet och saften. Smaka av med flingsalt och chiliflakes. 
Häll det smaksatta smöret över sparrisarna och garnera med pistaschnötter och parmesan.